jag vet inte

Jag älskar att ge. Inte alltid har man möjligheter till det, men det är bland det bästa som finns.

Vad som helst. Nu pratar jag inte materiellt dock, nu är vi djupare än så.

Och jag nämner heller inga namn, ibland är det självklart, och en del kommer inte ens se det här. Och även om de råkade se det skulle de inte förstå.

För det mesta ignorerar man det, man orkar ju inte starta en konflikt för varje liten tabbe.

Men om man har problem och delar med sig av dem, söker stöd, förväntar man sig av sina vänner att få det. Det senaste halvåret har varit väldigt tufft för mig, vissa problem har jag själv skapat och tar ansvar för och stödet jag fått har varit otroligt. Andra händelser har bara uppstått, utan att man har fått en riktig förklaring och, i vissa fall, inte ens en ursäkt. Visst har jag fått stöd för allt detta, det har varit alldeles för mycket för mig att ta själv.

Men ibland är det små saker, sånt som inte alltid är så lätt att tyda, men om man verkligen är uppmärksam och slutar ignorera kan man lätt se det. Ibland är det stödet för de små problemen som betyder mest. När folk inser vad det skulle göra för en person om de bara frågade ibland. Kommenterade, stöttade, hälsade, skrev då och då.

Jag behövde bara få tankarna ur huvudet, jag menar inte att detta gäller alla som råkar läsa detta.

Ikväll har jag ritat i flera timmar nonstop. så jävla nice att för en gångs skull vara bekymmerlös.