hostar konstant, knarkar hostmedicin och har smått börjat rita lite igen. Jag märkte knappt pausen, det var lite märkligt. Det brukade vara en del av min vardag och helt plötsligt inget på ett par veckor.
Och mycket förändras, häääärligt. Jag vet inte hur jag kommer orka med en till termin, jag vill bara skaffa ett jobb och sluta bry mig. som det känns just nu iallafall.
räknar dagarna, 315. Woah, nyss var det 427. Och det har knappt märkts heller. allt flyter iväg.
nu ska jag vänta lite till och dricka hostmedicin och lyssna på Billy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar